Carl Larsson.org, welcome & enjoy!
|
|
Fra Angelico
Hauptaltar der Heiligen Kosmas und Damian aus dem Dominikanerklosters San Marco in Florenz, Predella, sechste Szene: Martyrium der Heiligen Kosmas und
new25/Fra Angelico-633959.jpg ID: 92777
Want A Reproduction?
|
|
|
|
Want A Reproduction?
|
Fra Angelico
Fra Angelico Galleries
b.c. 1400, Vicchio, Florence
d.Feb. 18, 1455, Rome
Fra Angelico (c. 1395 ?C February 18, 1455), born Guido di Pietro, was an Early Italian Renaissance painter, referred to in Vasari's Lives of the Artists as having "a rare and perfect talent".
Known in Italy as il Beato Angelico, he was known to his contemporaries as Fra Giovanni da Fiesole (Brother John from Fiesole). In Giorgio Vasari's Lives of the Artists, written prior to 1555, he was already known as Fra Giovanni Angelico (Brother Giovanni the Angelic One).
Within his lifetime or shortly thereafter he was also called Il Beato (the Blessed), in reference to his skills in painting religious subjects. In 1982 Pope John Paul II conferred beatification, thereby making this title official. Fiesole is sometimes misinterpreted as being part of his formal name, but it was merely the name of the town where he took his vows, used by contemporaries to separate him from other Fra Giovannis. He is listed in the Roman Martyrology as Beatus Ioannes Faesulanus, cognomento Angelicus??"Blessed Giovanni of Fiesole, nicknamed Angelico".
Fra Angelico was working at a time when the style of painting was in a state of change. This process of change had begun a hundred years previous with the works of Giotto and several of his contemporaries, notably Giusto de' Menabuoi, both of whom had created their major works in Padua, although Giotto was trained in Florence by the great Gothic artist, Cimabue, and painted a fresco cycle of St Francis in the Bardi Chapel in Santa Croce. Giotto had many enthusiastic followers, who imitated his style in fresco, some of them, notably the Lorenzetti, achieving great success. Related Paintings of Fra Angelico :. | The Virgin mary with the Apostles and other Saints | St Lawrence Receiving the Church Treasures (mk08) | Deposition | The Annunciation (mk08) | The Coronation of the Virgin | Related Artists: Joseph BidauldCarpentras(Vaucluse)1758-Montmorency (Val d'Oise)1846
French painter. He was apprenticed in Lyon for six years with his brother Jean-Pierre-Xavier Bidauld (1745-1813), a landscape and still-life painter. Subsequently, they left Lyon to travel together in Switzerland and Provence. In 1783 he moved to Paris, where he met Joseph Vernet (from whom he received valuable advice), Joseph-Siffred Duplessis and Jean-Honor? Fragonard. In 1785 he went to Rome with the assistance of Cardinal de Bernis and his patron, the dealer and perfumer Dulac. He stayed there for five years, travelling through Tuscany, Umbria and Campania and painting such works as Roman Landscape (1788; Basle, Kstmus.). Bidauld was closely involved with the circle of French Neo-classical painters in Rome in the 1780s. He was friendly with Louis Gauffier, Nicolas-Antoine Taunay and especially with Guillaume Lethiere, who became his brother-in-law and with whom he occasionally collaborated. On his return to Paris in 1790 he travelled extensively in France, Martin Mijtens d.a.Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens.
Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
Horatio MccullochScottish Landscape painter ,1805-1867
Scottish painter. He was trained in the studio of the Glasgow landscape painter John Knox (1778-1845) and at first earned his living as a decorative painter. By the early 1830s McCulloch's exhibits with the Glasgow Dilettanti Society and with the Royal Scottish Academy had begun to attract buyers, notably the newly instituted Association for the Promotion of the Fine Arts in Scotland. Commissions from book and print publishers allowed him to concentrate on easel painting. On his election as full Academician of the Scottish Academy in 1838, McCulloch settled in Edinburgh and soon became a prominent figure in the artistic life of the capital and a prolific contributor to the Royal Scottish Academy exhibitions. At the same time contact with Glasgow was maintained: McCulloch's favourite sketching grounds were in the west, he exhibited regularly in the city and his most loyal patrons were wealthy Glasgow industrialists such as David Hutcheson (1799-1881), the steamship owner. He seldom exhibited outside Scotland and only once at the Royal Academy, London (1843), but he kept in touch with London artist-friends, John Phillip, David Roberts and John Wilson (1774-1855), through correspondence and visits. His own art collection was evidence of his admiration for 17th-century Dutch painters, for J. M. W. Turner and Richard Wilson.
|
|
|
|
|
|
|
|
All the Carl Larsson's Oil Paintings
Supported by oil paintings and picture frames
Copyright Reserved
|